carit

Senaste inläggen

Av Carin - 30 april 2014 21:49

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska ha denna bloggen till. Jag tänkte att den skulle hjälpa mig, på något sätt. Idag känns det mest korkat att lägga upp tjockisbilder på sig själv på nätet.


Men jag behåller den ett tag till.

För just nu känns allt ganska kasst. Inte livet,eller att vara mamma och så. Den biten är fantastisk. Och hur det nu går till, går det att vara bekväm och lycklig med livet och samtidigt gråta och lida över kroppen och att känslan av att vara migsjälv och se ut som migsjälv är så långt borta.


Ingenting går så fort som jag vill. I morgon har det gått en månad sedan jag fick barn. En månad är egentligen inte så lång tid.


Min sambo är fantastisk och pushar mig så jag tar mig ut på promenader. Jag är ganska motvillig ibland. Men när jag kommer ut är både att röra på mig och att få vara ensam lite helt fantastiskt.


Vi har också enats om att hjälpa varann att till en sundare kosthållning med mindre snask och socker. Insåg snabbt både hur mycket snask vi faktiskt ätit under graviditeten och hur sötsug är som en riktig abstinens. Jag har helt enkelt ätit mycket socker under flera långa månader och rört på mig mindre än vanligt.

20 kg. Inte så konstigt va.


Att aktivt träna är svårare än jag trodde. Men det har bara gått en månad. Jag inser ibland att jag måste skynda långsamt. Att stressa, träna, gråta och äta lite går inte i hop med att amma. Så jag har inte lyckats ta mig iväg och träna, och knappt gjort några övningar hemma heller. Dessa knasiga hormoner bidrar. Jag har som bara bäbis i huvudet. Även när jag har möjlighet att göra annat håller jag koll på bäbis istället.


Jag tar mig ut på promenader. Inte varje dag, men ofta. Tyvärr tar runkeeper typ 40 minuter på sig att få kontakt, så jag får ingen data mer en tiden jag gått och kurva på slutet av promenaden. Tänkte annars att det skulle vara fint att se hur mycket snabbare det går. För jag känner att det går snabbare och lättare att gå för varje gång. Och fint är det att promenera just nu. Det är som att på nära håll se sommaren krypa fram.   


J

Av Carin - 25 april 2014 21:30

Fredagsformen är deprimerande idag!



Av Carin - 23 april 2014 21:05

Nöjd!

   

Mitt i allt deppande över fläsket och kläder som inte passar tog jag mig ut. Inte på någon lång promenad. Men en halvtimma. En halvtimma i rask takt och medans solen fortfarande lyste. För att andan föll på. Utan någon större ambition att det skulle vara mer än för att det är skönt.

Och skönt var det!



Av Carin - 22 april 2014 22:01

    

 


16 April 2014                                           1 Augusti 2013

 

Vikt: 93 kg                                                Vikt: 73 kg




 

Arm: 32 cm                                                Arm: 29 cm


 


Byst: 102 cm                                              Byst: 96 cm


 

Under byst: 89 cm                                      Under byst: 83 cm


 


Midja: 91 cm                                              Midja: 75 cm


 


Navel: 114 cm                                            Navel: 90 cm


 


Höft: 119 cm                                              Höft: 97 cm


 


Stuss: 119 cm                                            Stuss: 103 cm


 


Lår: 71 cm                                                Lår: 60 cm

 

 

Jag jämför med mitt gamla jag. Självklart. Och sörjer lite. Självklart.

 

20 kg plus känns. Och syns. Onekligen.

 

Men det är här jag är nu. Det är härifrån jag börjar för att se och känna en förändring.

 

 

  • Försöka få en timma egentid varje dag. Och använda den till att röra på mig. 
  • Äta regelbundet och genomtänkt. Undvika småätande och sockersnask.

 

 Det är det enda jag tänker lägga energin på just nu!


 

 


Av Carin - 16 april 2014 21:30

För två veckor sedan såg det ut såhär! Det känns som en evighet sedan.

I dag ser jag ut såhär..

 

Det är mycket länge sedan jag vägde såhär mycket. Men jag har gjort det, och att vara tillbaka som tjockis känns sådär. När jag blev gravid var tanken på att väga över 100 kg riktigt jobbig. Och dagen skrutten kom vägde jag strax över 100 minsann. Totalt gick jag upp 30 kg. Såhär två veckor efter har 10 kilo försvunnit, men det är mycket vikt och många cm som känns. 20 kg plus.

 

Jag funderar på om det kommer hända mer "av sig själv" de närmaste veckorna. Om jag kommer gå ner några kilon till, om jag har vatten kvar i kroppen. Att livmodern inte har dragit i hop sig helt vet jag. Men tiden går så fantastiskt långsamt ibland. Jag börjar sakta tänka på hur träning och kost ska se ut framöver, men har inte tagit tag i något än.

 

När det gått fyra veckor ska jag mer medvetet sätta igång.

Någon svältdiet blir det inte  tal om, dels ammar jag min fina skrutt, och dels har heller inte någon lust att slita så ont nu. Hormonerna som flöder i min kropp gör att jag inte riktigt känner mig som "migsjälv". Jag känner mig faktiskt ganska ostabil och sårbar. Det tillsammans med ADHD och sömnsbrist gör att jag tänker vara försiktig med att ta bort en till vardagsbyggsten.

Någon hårdträning blir det nog inte heller från början. Även om jag måste säga att kroppen börjar kännas ganska "med på noterna" är promenader och hemmaträning planen för de första veckorna.

 

 

Av Carin - 23 mars 2014 11:11

 
Beräknat datum för bäbis är 30 mars. Det är sju dagar kvar, och redan nu börjar väntan bli olidlig. Har nog mest tagit för givet att detta barn skulle bete sig ungefär som Albin som kom ut i vecka 38 (37+1). Men nu är vi inne på vecka 39 (38+6), och ingen bäbis känns på G. Tanken på att det skulle kunna vara 7+14 dagar, eller mer kvar är olidlig. Detta är verkligen en ny känsla. Med Albin hann jag aldrig fundera på om det inte skulle var dags snart,jag var varken redo praktiskt eller känslomässigt när han kom. Att det gjorde ont var jobbigt,och att det var bäbis påväg fattade jag nog inte riktigt fören vi kom in, och jag var 8 cm öppen. 
Nu går jag och känner efter, och hör och häpna, nästan längtar efter att det ska göra ont. Känns helt idiotiskt faktiskt.
 
Eftersom alla praktiska förberedelser känns klara har jag inte så mycket att pyssla med. Orken i kroppen är minimal och virrigheten i huvet maximal. Världen kretsar mest kring denna bäbis. Nästan så det är svårt att ta tag i något annat. Med andra ord är jag känslomässigt så redo jag kan bli med.
 
Syftet med att starta blogg är att använda den som verktyg när kroppen ska jobbas tillbaka efter bäbis och 30 kg +. Och planen var att börja lägga upp en plan för hur detta skulle gå till. Men..
 
Jag kan föreställa mig ploppa bäbis, och hur kroppen känns efteråt. Att vara dyngtrött av vakennätter och ha ont i muttan. Jag kan tänka mig hur smal jag kommer känna mig efter förlossningen, och några dagar efter det. Och jag kommer ihåg fasan när den känslan går över, och kroppen känns som en oformlig fläskklump. Men jag kan inte för allt i världen föreställa mig att börja komma tillbaka till det normala.
Jag vet att det kommer. Men just nu är tanken på att kunna ligga på mage nästan overklig. Eller att ligga på rygg utan att det dra och spänner, eller på sidan utan att höfterna värker. Helt enkelt är det svårt att föreställa sig kroppen som något annat än vad den är idag.
 
Så att göra en plan för träning och kost känns både omöjligt, och faktiskt onödigt.
 
Någon dag ska jag beskriva min vikt och träningsresa, och vad drivkraften idag är. Men just nu nöjer jag mig med att säga att planen inte är att bli bikinimodell, den är inte att träna som en galning, äta som en fluga och bli smalast.
 
Som mycket annat för ADHD huvudet handlar det om rutiner, balans och välmående.
 
Så..
Jag tänker mig att några veckor utan en tanke på kroppen som projekt är viktigt. Att få landa i en ny familjesituation, bara få vara och förhoppningsvis vara riktigt lycklig. Kroppen får läka i lugn och ro, och huvudet kan få anpassa sig till hormoner och känslosvallningar. 
 
Men ett av mina mål är att komma igång med att springa innan hösten kommer. (Jag verkligen längtar efter att springa. Något som har känts som en fysisk omöjlighet i mer än 3 månader nu.) Efter vad jag har förstått är det bra att vänta sådär 6 månader innan man börjar hoppa och springa, för att bäckenbottenmuskulaturen ska vara stark nog.
 
Så det är en en av de få ansträngningar jag tänker göra första veckorna. Komma igång med lätt träning av bäckenbotten och magmuskler.
 
Nu önskar jag mest att bäbis kommer ut, så livet efter 5 vilostunder per dag kan börja. Idag lyser faktiskt solen och det är varmt. Första dagen som ytterdörren får stå öppen ett tag. Helt fantastiskt mycket vårkänsla en sådan enkel sak kan ge!
 
 
Isak röjjer med motorsåg och jag försökte vara hjälpsam och släpa ris, men efter några minuter var jag sjukt anfådd. Tog en promenad till brevlådan istället, och kokade kaffe. Lagom mycket aktivitet för mig det.
 
 

Senaste inläggen

Presentation

En sak i taget
sakts men säkert

I sakta mak, får jag en mindre bak.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards